Nimis, Lars Vilks torn av drivved och annat virke på stranden nedanför Kullaberg, finns inte på någon av naturreservatets kartor eller skyltar. Den kortaste vägen dit följer officiella ledmarkeringar från Himmelstorp till en avtagsväg i skogen. Därifrån leder inofficiella gula N-markeringar brant ner till havet. De första målade Vilks själv, för att visa vägen för de allt större skarorna.
På vägen dit går stigen bara omkring 30 höjdmeter uppför och sedan ungefär 145 höjdmeter nedför till stranden, så den riktiga klättringen kommer på tillbakavägen. Det tar oftast 30–40 minuter att gå ner och längre tid att ta sig upp igen; räkna med 2–3 timmar sammanlagt, inklusive tiden vid Nimis.
Himmelstorps halmtäckta korsvirkeslängor
Foto: Cyhall · CC BY-SA 3.0En kråka lyfter från en stängselslana målad med ”← NIMIS 1,2” nära Himmelstorp, 2009
Foto: karendesuyo · CC BY 2.0En brant planktrappa genom Nimis under späd bokgrönska, med besökare högst upp, maj 2020
Konstverk: Lars Vilks · Foto: GandalfRiju · CC BY-SA 4.0Vägbeskrivning
- 1
Övre parkeringen
kör förbi den nedre parkeringen till den mindre övre, ungefär 400 m längre fram.
- 2
gå uppför den korta trappan och ungefär 250 m fram till gården. Gå till höger om husen och fortsätt sedan rakt fram förbi en gammal, knotig ek.
- 3
Två grindar
stigen går genom en kohage. Stäng varje grind efter dig.
- 4
Orange markeringar
följ Kullaledens orange markeringar mot Håkull, på en sträcka där den sammanfaller med Blå leden. Efter ungefär 350 m svänger stigen åt vänster; gå sedan ungefär 200 m till.
- 5
Det gula N:et
ett N med en pil åt höger, målat på en smal trädstam, markerar avtagsvägen ner till Nimis.
- 6
De sista 400 metrarna
stigen är brant, smal, stenig och full av rötter, och enbart på den här biten går det omkring 120 höjdmeter ner till stranden. Du behöver händerna för att hålla balansen, både ner och upp.
Kommer du fram till domarringen från järnåldern har du gått fel: gå tillbaka till gården och ta stigen till höger om husen. Håll höger vid vägskäl.
Längs vägen
- Himmelstorpsgårdenkorsvirkesgården i Himmelstorp, omnämnd första gången på 1400-talet och byggnadsminne sedan 1978. Gårdens sommarkafé är ett populärt stopp på vägen tillbaka.
- Bokskogenefter en halv kilometer når stigen sin högsta punkt, omkring 145 m över havet, och går sedan nedför genom skog med bok, ek, björk och hassel.
- N-markeringarnaVilks första N-markeringar är från 1982 eller 1983. Enligt Vilks skar reservatets förvaltare bort många av dem från träden runt 2015–16, men hans medhjälpare återställde allihop. I augusti 2024 införde Ladonien, mikronationen runt Nimis, frivilliga Nimisguider, som bär gröna knappar med texten GUIDE och visar vägen.
Bra att veta
- Markeringarfram till avtagsvägen leder de orange markeringarna för Kullaleden och de blå för Blå leden; sedan visar gula N-markeringar vägen. Handskrivna pilar mot Nimis kommer och går.
- På egen riskLänsstyrelsen, som förvaltar reservatet, rekommenderar inte att man går ner till Nimis. Enligt Vilks sker de flesta olyckor i slänten och bland stenblocken på stranden. Ta på dig rejäla skor med bra grepp.
- Inte för allapromenaden passar inte för små barn eller för den som är ostadig på benen eller har dåliga knän, och med barnvagn eller rullstol kommer man inte ner. Den 800 m långa lila slingan vid Björkeröd, som är anpassad för rullstol, är ett lätt alternativ.
- Väderefter regn blir stigen lerig, och rötter, stenar och klipporna längst ner blir hala; på hösten döljs de av nedfallna löv. På varma dagar blir klättringen tillbaka upp ett slit.
- Vatten och toaletterta med allt vatten du behöver: vid Nimis finns inget, och räkna inte med något vid Himmelstorp. De enda toaletterna finns vid den övre parkeringen och nära gården. Tänker du stanna på Himmelstorpsgårdens sommarkafé, kolla öppettiderna först.
- Om olyckan är frammering 112 och uppge numret på närmaste räddningspunkt. Räddningspunkt 23 står vid stigen ungefär 140 m efter Himmelstorpsgården; vid stranden finns ingen, och det kan dröja innan hjälpen kommer.
- Hundarska vara kopplade året runt. De klarar oftast inte klapperstensstranden.






